Tisdag den 28:e juli 2015. ~ min historia om mobbningen!

Hej på er, jag vet att det var över en månad sen jag gjorde ett inlägg här sist. Men jag känner att det börjar bli dags och lägga upp nått här. Idag tänkte jag lägga upp inlägg när jag var mobbad i skolan, sen får vi väl se om jag Komme ångra att jag la upp det sen. 
Det var en tjej som heter Amanda Bergström Andersson som har gjort en bok om mobbning. Hon skriver sin tid som mobbad, hon är en författare. Som tack för att hon fick intervjua mig, så fick jag ett armband och boken av henne gratis. 
Hon intervjuade mig via mail. Så nu tänker jag skriva här om det. Jag skriver av det hon skrev i boken.
Intervju med Amanda Judith Gäfvert
Jag intervjuade en tjej som heter Amanda Judith Gäfvert via mail om hennes tid när hon blev mobbad.


"Jag hatar mobbning, det är det värsta som finns!" Jag har själv varit mobbad av två tjejer. Från 1-2:a året på gymnasiet. Sen slutade den ena tjejen Jasmin. Då började den andra tjejen Som heter Linnea att mobba mig. Vi gick inte i samma klass till en början men sen gjorde vi det, när jag gick 8-9:an på högstadiet. Det var inte alls kul och göra det. Jag gick med en klump i magen varje dag jag skulle till skolan. Kunde få kommentarer av Jasmin som t.e.x "Vilka fina skor, vilken fin tröja." Vet att hon inte menade. Jasmin suckade högt, kollade på mig arg, sur, irriterad blick. Aldrig var hon glad.

Linnea kunde tex säga: "vad ful du är, jag hatar dig", kunde knuffa mig hårt i ryggen, ge en hård knytnäve i ryggen på mig (när inte lärarna såg på.) Ena dagen kunde Linnea vara hur snäll som helst, andra dagar hur dum som helst. En gång minns jag att Linnea knuffade in mig i skåpen i skolkorridoren. Linnea kunde också ge knuffar på min arm. Tillslut så förlät jag inte henne när hon var dum mot mig, och mobbade mig.

Jag hade en skolkurator som jag pratade med ibland. För hon jobbade inte på vår skola. Utan på en annan skola, fast kom ibland till vår skola. Hade en lärare som jag kramade varje dag som betyder jättemycket för mig som heter Kathrine. Jag kunde gråta i hennes famn, oftast när jag mådde som sämst. Jag kunde sitta på rasterna och gråta. Ibland till och med inne på toan.

När jag började på gymnasiet 1:a året, först så började jag i samma klass som Jasmin som slutade på min förra skola. Jasmin och en ny tjej som heter Saha mobbade mig igen. Den ena var dummare än den andra. Jasmin som mobbade mig på 
förra skolan fortsatte som hon gjorde förut. Saha kunde till och med säga "vad smal du är bantar du eller?", "Cyklar och går du en mil varje dag eller?". Saha kunde knuffa mig hårt i ryggen, knuffa mig på armen, hälla vatten på min arm och låsas som om ingenting hade hänt. Medan jag skrek SLUTA! rätt ut. Läraren frågade vad som pågick.

Jasmin och Saha kunde ge mig arga, sura, och irriterade blickar, sucka, sjunga en låt: "jag känner en struts och den är jätteful.", tittandes på mig. Låsas som om jag inte fanns där. Jag var så ensam, utfryst, och utanför. Hade nästan ingen och vara med i skolan, förutom en från min förra skola. Hon heter Elin, hon var mest med sin bästa vän, jag fick knappt vara med. De kunde gå utan mig många gånger. Till slut orkade jag inte stå ut med den här mobbningen. Så jag pratade med min lärare att jag ville ha en tid hos skolkuratorn. Allt det här pågick i 1:an då jag gick till kuratorn varje vecka. Det är tack vare skolkuratorn, min lärare, och min bildlärare som jag orkar fortsätta och kämpa. Och aldrig ge upp. Jag var inne i en ond cirkel i ett år. Året efter det då förändrades allt. Då blev jag aldrig ensam igen! Tack vare att min bästa vän Marte började på min skola i min klass så gick jag aldrig ensam.

Men när Marte var sjuk gick jag ensam igen. Jag var van med det, sen jag gick 1:a året före det. Då alla gick ifrån mig och behandlade mig som luft. Som om jag inte fanns, de kunde gå förbi mig utan att varken hälsa eller titta på mig. Men mobbningen fortsatte även då det bara var Jamin i klassen som mobbade mig. Då jag hade slutat 1:a året och skulle börja mitt 2:a år. Och det var hon från förra skolan. Saha som mobbade mig slutade när jag gick mitt 1:a år på gymnasiet. Jasmin som hade mobbat mig också slutade nu i somras då jag gick mitt 2:a år på gymasiet. Linnea som också mobbade mig som började i min klass, började förra året på min skola. Men hon vågar inte göra någonting mot mig nu. För hon vet att jag
 
går till skolkuratorn eller läraren för att berätta. Det hände till och med att hela vår klass fick sitta inne hos kuratorn och pratade om vad som hade hänt när jag gick 1:a året. Men det hjälpte inte så jättemycket. Men mobbningen minskade lite i alla fall. Nu mobbar Linnea en annan tjej. Men jag har sagt ifrån att hon ska sluta med det! 

Varför måste sådana personer bara trycka ner andra? De förstår ju inte att det sårar en. Det är nog på grund av all mobbning som jag har ett dåligt självförtroende och självkänsla. Jag försöker bygga upp det genom att gå på teater. Det är också tack vare teaterlärarna som jag orkar fortsätta och kämpa vidare. Jag ska aldrig någonsin ge upp, jag ska kämpa och ta mig igenom det här. Tillsammans mot är vi starka. Jag har kommit en lång bit på vägen. Jag ser ljuset i den mörka tunneln. Men jag har en bit kvar. Jag vet inte vad jag skulle ha gjort utan alla dom som har hjälpt mig så mycket igenom det här. <3" 

Amanda tycker att man kan göra detta för mobbning: "man kan hm... Till exempel försöka stoppa någon, om den personen försöka mobba någon annan. Man kan säga hej eller fråga hur någon mår som ser ut och vara ensam. Man kan göra en sida, till expemel ett Instagram-konto, för att peppa andra.


När jag hade fått boken. Så ville inte jag läsa vad jag hade skrivit. Jag slog upp sidan, sen stängde jag den lika fort igen!

Boken som jag fick med armbandet gratis av henne.
Författare: Amanda Bergström Andersson.